ett känslosamt inlägge

nu tror jag att jag har tillräckligt med mod för att klara av och skriva detta. har försökt och försökt men aldrig klarat av det.
 
tänkte börja och pressentera mig själv lite så alla får veta vem ja är osv.
Mitt namn är Hanna Linnea Louise Portman. Jag är en 99a blir alltså 14 i år, lever på en skit ö vid namn Åland där precis ALLA tror på rykten som går. Om man gjort ett ända litet fel så vet hela åland om de i nästa sekund., de räcker ed att bara säga fel och så får man massa skit för det! skolorna på åland är åt helvete och finns knappt lärare som förstår en, de är bara press och skit! och så fort de händer något så ser dem inte en. asså lärarna xd. men jag lever ett helvetes liv. tappat sjukt många vänner, mistat mitt livs kärlek, blivit mobbad och lite dittan och dattan. och jag vet inte mer vad ja ska säga.
 
en liten kortfattad fakta eller ja.
 
som liten vet jag inte riktigt hur jag var, men en tjej som sökte uppmärksamhet som alla andra småbarn! hade de väl som allra bäst då.
När ja börja 1an så var väl allting bra. men ju högre jag kom dest o mer bråk och skit fick jag ta. mycket skapade jag själv för att jag INTE visste vad jag skulle göra eller ta mig till, och de fanns väl typ 2 i klassen när ja gick i 4an som ja alltid skulle bråka med, spelade absolut ingen roll vad de handla om. kunna vara en otroligt liten sak men vi skulle ändå bråka. och de ångrar ja så himla mycket.
I 5an och 6an var det nog tuffast, fick ta riktigt mycket skit, mådde sjukt dåligt och visste många gånger inte vad ja skulle ta mig till. och mellan 6an och 7an på sommaren så stressade jag så otroligt mycket och var sjukt nervös för att börja högstadiet, ny skola, nya elever fast man kände ju ändå nästan ALLA som började där osv. då så nytt var de inte. men så mycket som jag var nervös ska man inte vara! visst man ska vara lite nervös för de är ju ny skola osv! men jag, asså de går inte och beskriva, men jag var så otroligt nervös! haha ni som är mycket med mig och som ja skriver mycket vet hur jäkla nervös jag var och hur mycket jag var i panik och skrev med er om allt osv! 
Men till sist var sommarlovet slut och jag skulle börja 7an. första dagen var ja sjukt nervös på morgonen och ja kunde knappt sova något på natten! men de funkade. jag minns inte hur de gick men tror nog de gick riktigt bra ändå. 
Alla lärare eller ja nästan alla sätter sån jävla press på alla elever. De ska liksom ha allt nu, de går inte om någon dag, utan de ska vara exakt nu. om man ville klaga så fick man nästan en käftsmäll om man gjorde det, eller så kändes det, de var säkert inte så men de flesta blev så sura om man glömde något osv. 
 
första halvåret för mig i 7an gick helt okej! men sen, sen till vårterminen så förlorade jag all kraft, exakt allt.
 
 
i oktober 2012 så lärde jag känna en person vid namn Sebastian. han bodde i Sverige och jag kände de på mig att de kommer bli något mellan mig och han. vi började ha riktigt bra kontakt och jag börja saknar honom så fort jag inte snackade med honom, asså visade det sig att jag hade börja få känslor för honom! Men jag visste inte att han hade tjej, men hans bästa vän berättade de för mig, ja trodde först att han bara skoja men de var tydligen sant. jag brydde mig väl inte så himla mycket ! men jag och Sebbe fortsatte bara som vanligt med de vi höll på med och sånt! så fort de hände något så tog ja kontakt med honom för att må bättre o snacka om saker osv. och han gjorde samma sak till mig! Sen kom 2013 och allt hände på så kort tid! han och jag blev tillsammans, men vi va inte de på riktigt utan han utnyttja mig eller ja kan väl inte kalla de för utnyttjing men typ något slag av det! men jag brydde mig inte, sen fick jag även veta att han och några av hans vänner hade verkligen utnyttjat mig och de mesta de skrivit vart en lögn! jag brast ut i gråt! jag visste inte va ja skulle göra längre eller något. men jag tog nya fina tag och förlät dem och jag och Sebbe blev vänner igen och vi var som en syster o bror. Jag hade fortfarande allt i huvudet som hade hänt men ja försökte att släppa det och de gick rätt så bra!
Men sen den 28 februari lämnade han världen. Han dog, han var ynkla 14 år och han skulle blivit 15 följande månad. Jag fick reda på att han var död en måndags kväll, den 4 Mars var det då jag fick reda på det. jag minns hur jag satt i sängen och läste det, jag läste om och om det men jag fattade aldrig att han verkligen var död. trodde först att de bara skoja med mig! men fick sen veta att de talade sanning.. Till sist när jag skulle börja gå och sova för att få sömn så började jag fatta allt. jag utbrast i världens gråt och grät mig verkligen till sömns, jag somnade och följande dag var det tisdag och de var skola som vanligt. jag klev upp och såg bara hur mina ögon var svullna, och jag visste att ja måste palla mig till skolan! så idiotisk som jag är så gick jag upp, fixade mig, satte på mascara och gick till skolan! sen när ja kom till skolan så minns ja hur Sofia kom fram till mig och kramade om mig. då kom alla minnen upp igen! allt som hade hänt och ja börja ju såklart att gråta. kändes sjukt pisamt för de var folk runt om, men jag tror inte att någon såg. jag gick in på toa och torkade bort alla tårar och gick ut och försökte se ut som att ja inte hade gråtit, men de är ganska svårt men ja tror ja klara av det ganska bra! de blev lektion och ja gick på den! och ja fick ju såklart något fel och börja tänka på allt. men som tur var börja ja ändå inte gråta! fick väl tårar i ögonen men de fick ja bort ganska snabbt! och jag kände bara den dagen hur jäkla trött jag var o hur mina ögon var helt uppsvulna, så sen näst sista lektionen fick jag fara hem!
och när jag kom hem så visade det sig att ja hade fått feber, och det var antagligen för att ja hade gråtit så mke dagen innan så min kropp typ inte klara av något mer.
 
Det där som hände med Sebbe gjorde ju såklart att ja la av med exakt allt, slutade läsa på prov, gjorde aldrig läxor och skjöt bara upp allt, tog åt mig mycket mera saker behöver bara vara något litet o ja börjar svin gråta. jag fick för mig o göra en del saker, men som tur är så fortsätter ja inte med de. men med skolan så märkte man det väldigt bra att jag slutade med allt, för mina betyg sjönk väldigt snabbt neråt. och de var ingen lärare som visste om något. men sen 1 månad innan skolan skulle sluta så säger ja till min mentor vad som hade hänt, och de verkade som att hon förstod mig iaf! så hon skulle säga till alla andra lärare osv! och ja. men inget blev bättre för det. 
 
de värsta med de som hände var ju att ja miste en bästa vän, en bror, mitt livs kärlek. han var absolut inte som alla andra killar, han brydde sig inte om sex! han var bara för underbar, går inte att beskriva honom! ni som inte lärde känna honom så mista något sjukt mycket. men även när de hände så slutade jag kämpa, så fort något händer nu så kämpar jag inte! alla säger att jag ska försöka men de är ganska svårt när man inte har någon ork och vill vara med Sebbe och massa sånt.
och jag saknar Sebbe som jag vet inte vad, gör vad som för att få träffa honom igen.
 
när detta hände så var det många som ja trodde var mina bästa vänner som bara "åh synd, finns Hanna" men egentligen brydde de sig inte ett skit, och jag har iaf lärt mig vilka som är mina bästa vänner och vilka jag verkligen kan lita på.
 
 
+ även så har ja blivit behandlad som luft av min egen pojkvän. medans vårat förhållande var så hade han tex ett förhållande med några andra tjejer, han kysste flera tjejer. och ja tycker inte man ska göra något sånt om man är i ett äkta förhållande.
han o ja bråka här om dagen, han kalla mig etx svin, hora, kuksugare o fitta! och imorse när ja vakna och kolla mobilen så är de första jag ser är att han har skrivit till mig och de stod "dö snälla"  jag tog såklart åt mig sjukt mycket och önskar faktiskt ibland att ja bara kunde vara det. jag tycker att en som  är ganska så mycket äldre än en verkligen inte ska skriva något sånt. men han visa vad han var värd och vad han var för person, och ja ångrar som tusan att ja hade känslor för honom!
han har även hotat mig att han ska förstöra allt mellan mig och alla mina kill kompisar. och om han gör det, då har ja inget kvar. asså ursh, va de finns för människor idag.
 
 
jag har sagt väldigt länge nu på bloggen att ja mått dåligt, men jag har ALDRIG skrivit vad. nu har ni de som har hänt. de jag ville komma fram till var de med Sebastian, allt annat är bara onödig skit som ingen behöver veta men ja skrev det ändå.
 
 
och som sagt, de som hände med Sebbe har då gjort mig så in i helvete svag, jag har snackat med en fältare men jag vet inte om de hjälpte mig så himla mycket! inte med Sebbe iaf :/ och jag vet inte hur ja kommer klara mig längre med den här saknaden som jag har /:
 
 
me de va de ja skulle säga, och om ni tror ja söker uppmärksamhet som vissa antagligen kommer tro så tro det, ja bryr mig inte! men jag behöver inte kommentarer heller! inte elaka iaf.
 
 
jag saknar dig Sebastian, de var du som fick mig att le, att skratta, att må bra! nu vet jag inte längre. saknar dig som satan! hoppas verkligen du mår bra och hoppas du är nöjd över att du lämna mig utan att säga något. 
 
Mitt fina ägghuvud är borta :c  ja, ja kalla honom för ägghuvud, och de är ja stolt över o göra.
 
älskar dig Sebastian och kommer ALLTID göra det. hoppas alla fina där uppe tar hand om dig.
 
Idag har du varit borta i 118 dagar! och de dagarna har varit de värsta i hela mitt liv.
 
 
 

 
 
 
många tycker säkert att detta var ett onödigt inlägge, men de struntar jag helt och hållet i, säg vad ni vill men ja tyckte ni skulle veta detta. så ni får säga exakt vad ni vill men detta är vad ja ville att ni skulle veta.
 
ni kanske inte tror att detta var ett känsligt inlägge, men tyvärr så är det och jag vet inte riktigt vad jag ska säga. för alla minnen bara dyker upp!
 
 
 
 
 
jag vill verkligen tacka ALLA som har stött mig i allt detta, ni är värda guld! jag vet inte hur jag ska kunna tacka er, men ni vet vilka ni är och ja kommer inte skriva ut namn! men ni ska veta att ni betyder sjukt mycket för mig och vad som än händer kommer jag alltid finnas för er lika mycket som ni har funnits för mig!
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Fanny

Vad mycket skit du har fått ta, hoppas att allt är på bättringsvägen för det är ju inte lätta saker du har gått igenom, kram! :)

Svar: det hoppas verkligen jag med, kram! :)
Hanna

2013-06-25 @ 23:23:28
URL: http://fffannyymattsson.blogg.se
Postat av: Alex

Jag vill bara säga att ge lärarna i GHS en chans under terminerna. De kan verka omöjliga ibland men det gäller bara att hitta dem som just du litar på och känner att de funkar med. De vill oss bara väl, jag lovar!
Oroa dig inte över betygen, de löser sig. De är bara en siffra, inte ett mått på hur bra man är och man kan alltid ta tag i dem igen sen när man har ork.
Så fortsätt kämpa, det känns tungt det förstår jag men hitta någon du litar på som du känner att du inte behöver vara rädd för och ös ut allt bara. Bolla tankar och kom ihåg att dina känslor aldrig kan vara fel. Hitta något positivt och fokusera på och försök gå vidare, han skulle vilja det. Hitta hoppet inom dig, viljan och motivationen att förverkliga dina drömmar och sätt upp nya mål som lyser upp skuggorna i det som har varit. Vi kan inte ändra på det som hänt men vi kan alltid styra vår framtid, don't forget that. Så fortsätt kämpa bara, det blir bättre - fokusera på det positiva, umgås med människor som får dig att skratta äkta och försök att njuta av livet!

Svar: jag ska försöka, tack så otroligt mycket för dina kloka ord!
Hanna

2013-06-25 @ 23:39:21
Postat av: Natalie


Svar:
Hanna

2013-06-25 @ 23:45:06
URL: http://www.nattstad.se%20/%20natalieedwards
Postat av: Cajsa

Starka ord Hanna! <3

Svar: <3
Hanna

2013-06-26 @ 09:29:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0